En fantastisk sorts kärlek

Av min broder gråskar fick jag i julas två böcker avsedda som flygplanslektyr på min resa tillbaka hit. Nu blev det inte av att jag läste någon av dom på flyget (till storebrors stora förtret) eftersom jag var mitt i en annan bok just då, och nu såhär i efterhand är jag verkligen glad att jag inte läste den bok jag precis läst ut på planet bland en massa folk. Jag stortjöt mig nämligen igenom detta mästerverk av Ray Kluun, fy fan vad bra den var. Det var längesen jag berördes så av en bok så därför kan jag inte göra något annat än att uppmana alla som har möjlighet att läsa den att göra det. (utom smulan, grinchen och makaronen som jag faktiskt tvingar att läsa den eftersom jag valde den som nästa bok i vår bokklubb). Det är alltså En Sorts Kärlek det rör sig om, holländska Kluuns debutroman, som kan ses lite som en självbiografi.

Boken handlar om en kvinna som får bröstcancer och hur hennes förhållande till man och barn förändras och utvecklas i takt med sjukdomsförloppet. Boken är skriven ur mannens perspektiv och det som verkligen gör att jag älskar den är användandet av små textrader ur låtar som inleder varje kapitel som speglar sinnesstämningen i just det skedet av boken, det är verkligen helt klockrent.

En reflektion boken lämnade mig med är, utan att ge bort för mycket av bokens handling, aktiv dödshjälp och dess existens. Personligen är jag väldigt mycket för ett införande av det i Sverige och denna boken öppnade verkligen ögonen ordentligt på mig i den frågan.

Om någon har läst boken eller kanske har någon åsikt om aktiv dödshjälp så är jag idel öga att läsa vad ni har att säga angående de båda.