När allt kommer till kritan så har jag bara en passion här i livet. Hur mycket jag än älskar resor, fotboll och djur så kan det aldrig mätas med mitt intresse för musik. Självfallet satt jag således bänkad framför Grammy-galan som gick på TV ikväll (att det faktiskt hade kunnat ses live bara en timme från mitt hem gör ju förstås att det känns en smula bittert, men ändå).
Först och främst måste jag bara säga att när Alicia Keys (med hjälp av fantastiska John Mayer) sjöng No One live (som för övrigt vann kategorin Best Female R&B Vocal Performance samt Best R&B Song) så var det fantamig magiskt, ståpälsen var helt oundviklig. (Kolla med fördel på din vän YouTube om du vill ha tre minuter av kravlös njutning)
En annan personlig favorit är Carrie Underwood vars låt Before He Cheats vann två utmärkelser nämligen; Best Female Country Vocal Performance och Best Country Song och var dessutom nominerad till Song of the Year (som såklart Amy Winehouse tog hem, eller om hon tog med sig den till rehab, vem vet?)
En av förra årets absolut bästa skivor enligt mig är Daughtrys debutalbum, och gruppen var mycket riktigt nominerad till Best Rock Album, Best Pop Performance By A Duo Or Group With Vocals för Home samt Best Rock Performance By A Duo Or Group With Vocals för It's Not Over. I den senare kategorin var även Nickelback nominerade med If Everyone Cared som också det är en mycket bra låt från ett grymt bra album (All The Right Reasons). De stora vinnarna i Rock genren får dock Foo Fighters ses som med två awards, ser nu sannerligen fram emot att sätta tänderna i deras nya album som jag ännu inte lyssnat in mig på.
I övrigt får Rihanna ses som en av kvällens stora vinnare med sin vattentäta sommarplåga som kammade hem en hel del. Amy Winehouse, som uppträdde via länk från London (för hon enligt uppgift blivit nekad inträde i landet) sådär charmigt knarkat som bara hon kan, tog hem flertalet awards bland annat Best New Artist. Kanye West hade även han en mycket bra kväll där han bland annat vann Best Rap Album (för Graduation), och han hedrade sin avlidna mamma med texten "mama" inrakat i bakhuvudet.
Men var tusan var Matchbox Twenty tänker du säkert, och det tänkte jag också under hela programmets gång. Eller i alla fall tills jag insåg att deras album släpptes exakt 2 dagar (2 oktober) för sent för att räknas med i årets nomineringar (1 oktober 2006 - 30 September 2007). Räkna dock med att se deras Exile On Mainstream i nästa års Awards, och kom ihåg var ni hörde det först.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag som då inte hyser ditt oproportionerligt höga intresse för kändisgalor brukade kolla in valda delar av spektaklet på Jack's i Westlake medan jag inmundigade någon av deras bättre rätter. Helt klart rekommenderbart...
Jack's är inte fel! dock tycker jag nog inte mitt intresse är oproportionerat alls får jag säga. du har ju varit på fler konserter än jag har för den delen (fast N'sync är väl dock vår gemensamma favorit förstås? =)
Skicka en kommentar