I'm on a champagne high*

Jag har inte försvunnit från jordens yta faktiskt. Däremot kom jag typ precis hem från en helt elektroniskt befriad vecka ute på havet i lördags natt och sen dess har jag sysselsatts med att agera vansinnigt bra värdinna till min kära hobbynorrlänning Erika som är här (och just nu ligger däckad i min säng). För att fatta mig kortrandigt så var Hawaii amazing och den gångna helgen har varit sjukt trevlig och påskdagen har firats med ett besök på Ikea i Burbank där det inmundigades Swedish meatballs med lingonberry, tack för det Ingvar. Min snajdiga bild visar the Pacific Monarch som var båten vi bodde på förra veckan; en ganska ståtlig 40 år gammal ansamling av stål får man säga. Nu ska jag krypa till kojs och försöka att inte drömma mardrömmar om skräckfilmen jag precis såg, lär dock bli föga lyckosamt.

*Champagne High av Sister Hazel (från Fortress)

You are always on my mind

Fick ett fint litet paket med posten idag av min kära moder, en liten påskpresent med godis (som förvisso var av slaget Anthon Berg, dvs bördigt från danskland! Icke alls i linje med min expatriotiskt överdrivna hemlandskärlek) och Nobels Testamente av Liza Marklund. Det gjorde helt klart min dag som i övrigt var rätt halvtaskig; heldag i skolan och en vansinnig betongkeps från gårdagens impulsiva svirande.

Imorgon är för övrigt sista skoldagen innan Spring Break vilket känns fruktansvärt skönt, ska bli så härligt med en liten siesta från allt såhär i slutspurten av terminen. Vad bättre är att mitt plan till Hawaii går på söndag och helgen efter hemkomst därfrån kommer jag med allra största sannolikhet åka till Las Vegas med lite skönt folk och leka ännu en gång. Och håll i hatten gott folk, för den 17:e maj tar yours truly äntligen examen*. Fy fan vad jag är bra!


*Bachelor of Science in international business administration.

Till min Sara

I Guess That's Why They Call It The Blues
(E. John)


Don't wish it away
Don't look at it like it's forever
Between you and me
I could honestly say that things can only get better

And while I'm away
Dust out the demons inside
And it won't be long
Before you and me run
To the place in our hearts
Where we hide


And I guess that's why they call it the blues
Time on my hands
Could be time spent with you
Laughing like children
Living like lovers
Rolling like thunder under the covers
And I guess that's why they call it the blues


Just stare into space
Picture my face in your hands
Live for each second
Without hesitation
And never forget I'm your girl


Without me, girl
Cry in the night if it helps
But more than ever I simply love you
More than I love life itself
And I guess that's why they call it the blues.

I don't need no one to tell me about heaven*

I alla fall inte efter gårdagen. Konserten var, utan att använda för många superlativ, helt jävla fantastisk. Kvällen fick en lite halvkaotisk inledning när undertecknad gjorde en så där tabbe som jag lyckas få till ibland; jag glömde (eller var egentligen helt lyckligt ovetandes om) att klockan skulle ställas fram en timme igår så när klockan var 6.45 (men 5.45 i mitt huvud) så ringde min konsertpartner Laura och frågade om jag hade kört vilse. Det hade jag alltså inte utan trodde att jag var i god tid för en gångs skull. Jag trodde till och med rätt länge att hon skojade med mig, men ack nej så var alltså inte fallet. Vi hade nu exakt en timme på oss tills konserten som hölls i andra änden av denna vansinnigt stora och välbefolkade stad.

Efter en vansinnesfärd i 80mph med stereon på en vansinnig volym och ett lika högt skrålande, Live såklart, och typ ett dussin felkörningar så kom vi fram. Trodde vi, men då var vi visst på fel lokal i Anaheim, jag började ana oråd när jag inte såg till en människa och Laura tyckte att vi skulle åka till Disneyland istället (som ligger precis i krokarna). Jag skrattade lite nervöst åt förslaget och såg hela min önskedröm försvinna i fjärran. Jag kollade biljetterna ungefär 300ggr för att se så det verkligen var rätt dag**, och kom fram till att det de facto stod 9 mars 2008.

Snabbt som fan in i bilen igen och leta upp någon människa som såg ut att vara en lokal OC-förmåga att fråga efter vägen. Lyckligtvis var det stället vi faktiskt skulle till ganska nära så vi kom bara cirkus 1timme och tjugo minuter efter utsatt tid, men vad gjorde väl det när man bemöts av All over you*** direkt när man öppnar bildörren? Vi rusar in och köper ögonblickligen den Coronan vi suktat efter sen vi satte oss i bilen, den satt som en smäck och förhöjde den redan uppsluppna stämingen till något nästan utomjordiskt.

Väl inne i salongen gör jag snabbt två observationer efter en snabb glance;

1. Med min entré sänks genast medelåldern väsentligen.
2. Ed Kowalczyk**** är vansinnigt het (särskillt när han mot slutet tog av sig tröjan, raaooor!)

Konserten fortlöper sedan med en massa rys, sång och halleluja moments och till och med en och annan tår följt av det obligatoriska bandtröjeinköpet. Jag kostade på mig två stycken, för Live är ändå Live. Man kan aldrig vara ful i en Live-tröja. Det visar sig allteftersom att jag och min vän Laura har väldigt lika musiksmak även i övrigt så hon är från och med nu min exklusiva konsertpartner. I fortsättningen ska vi dock ta en limo till tillställningarna och jag ska förhoppningsvis hålla bättre koll på klockan. Hon lovade även att hon skulle sjunga Lightning Crashes på min begravning, dock lite snabbare än i orginal för hon tycker den är för långsam. Hur hon nu kan utgå från att hon finns bland oss till min begravning förtäljde inte den historien.

Här finns ett litet smakprov för de som är intresserade, dock inte från igår (men han har faktiskt precis samma kläder på sig, nämen Ed!). Vrid med fördel på huvudet för en mer autentisk känsla.

*Ur Live - Heaven (från Birds of Pray)
**Folk som känner mig vet ju att jag har några incidenter i bagaget där jag tagit fel datum på viktiga händelser, som tex upphämtningar på flygplats o.d.
***från Throwing Copper
****Live's lead singer & songwriter
*****från Throwing Copper

Too young to fall in love*

Men trots det så har jag blivit lite smått betuttad i de nya skor jag införskaffade idag (se bild). Dom är verkligen så mig det kan bli faktiskt, whatever that means. I övrigt så är det på västfronten intet nytt, försöker ladda upp inför kvällens Live-konsert efter bästa förmåga; med vin och Songs from Black Mountain på alldeles för hög volym (för mina grannar, inte för mig). Snart gäller det! Återkommer med en euforisk rapport å det snaraste.

*Jag ska hädanefter alltid delge varifrån jag snor mina små citat och titlar, jag hoppas ju faktiskt att när jag blir känd och fantastiskt och blir citerad att jag bemödas med samma vördnad så då får man ju sätta ett bra exempel. Mötley Crüe - Too Young to Fall in Love (från Shout at the Devil).

**Lives senaste album, från 2006

Don't stop me now

Idag har jag varit extremt produktiv, gjort mer än jag gör på säkert en hel vecka när jag är ledig (och slö). Först spelade jag tennis, sen två timmars mattelektion följt av lunch, tvätt av de trasorna jag kallar kläder (iförd mitt allra sista par rena kvinnokalsipper*), klippning av mitt fågelbo till hår, massa läxor och sen på kvällen har jag varit på teater och sen pluggat lite till. Och nu, äntligen, sitter jag och relaxar till lite härlig Hoobastank och njuter av ett avsnitt Friends på mute samt författandet av denna lilla bloggis, tur att man har bra simultanförmåga. Nåväl, dags att krypa till kojs, man vill ju vara utvilad inför helgen!


*Dock ej enbart, även om det hade kryddat tillvaron lite, särskillt för omgivningen.

I jinxed it

Jaha, självklart så förlorade vi matchen igår, mest sannolikt bara för att jag satt och blarrade här om hur oslagbara vi var. Jag är nog södra kaliforniens sämsta förlorare så nog sagt om det, attans bananer.


Lite kuriosa om mig då, för att fylla ut detta i övrigt menlösa inlägg. Jag tillhör faktiskt det utdöende släkte som halvhemligt älskar Carola. Med Helen Sjöholm flåsandes i nacken är hon faktiskt Sveriges bästa kvinnliga vokalist. Jag kan iofs erkänna att hennes senare material (det vill säga allt efter -94) har varit lite halvtaskigt i vissa fall, men en Carola i sin prime är det få som rår på. För er som fortfarande inte är helt övertygade så är här en liten godbit ur hennes repetoar. Vilken kvinna, Carola for statsminister!*


*Slutklämmen är självklart en grov överdrift av mina annars vettiga åsikter.

For a pessimist I'm pretty optimistic

Jag läser matte denna terminen, det är sådär. Det känns förvisso otroligt skönt och uppmuntrande när man väl lyckas lösa någon form av Echelon matris eller logaritm då och då, men den temporära euforin kan dessvärre inte stå sig särskillt väl i jämförelsen med den vansinniga frustration som uppstår alla de gånger jag inte lyckas med ett tal. Eventuellt så saknar jag den delen av hjärnan, antagligen så ligger den väl och skräpar någonstans på Stortorget i Malmö*. Nåväl, inte mycket att göra åt det i nuläget mer än att kämpa på efter bästa förmåga, och blir jag gråhårig i förtid så finns det ju faktiskt hårfärg att tillgå. Värre var det för de matematiskt obegåvad förr i tiden, innan den uppfanns.

Ikväll ska mitt inomhusfotbollslag, the defensive strikers**, spela sin tredje match i ligan, ska blir trevligt att få ut lite av mina matterelaterade aggressioner på plan. Än så länge är vi obesegrade och rykten cirkulerar att vi ska vara "impossible to beat". Ja, vi får väl se efter ikväll om sviten håller i sig, den som lever i alla fall.



*Där ack så många blöta kvällar har spenderats
**Jag har försökt reda ut vem som kom på det fantastiskt löjliga namnet, dock än så länge utan framgång. Jag återkommer väl angående det när jag funnit den skyldiga.