For a pessimist I'm pretty optimistic

Jag läser matte denna terminen, det är sådär. Det känns förvisso otroligt skönt och uppmuntrande när man väl lyckas lösa någon form av Echelon matris eller logaritm då och då, men den temporära euforin kan dessvärre inte stå sig särskillt väl i jämförelsen med den vansinniga frustration som uppstår alla de gånger jag inte lyckas med ett tal. Eventuellt så saknar jag den delen av hjärnan, antagligen så ligger den väl och skräpar någonstans på Stortorget i Malmö*. Nåväl, inte mycket att göra åt det i nuläget mer än att kämpa på efter bästa förmåga, och blir jag gråhårig i förtid så finns det ju faktiskt hårfärg att tillgå. Värre var det för de matematiskt obegåvad förr i tiden, innan den uppfanns.

Ikväll ska mitt inomhusfotbollslag, the defensive strikers**, spela sin tredje match i ligan, ska blir trevligt att få ut lite av mina matterelaterade aggressioner på plan. Än så länge är vi obesegrade och rykten cirkulerar att vi ska vara "impossible to beat". Ja, vi får väl se efter ikväll om sviten håller i sig, den som lever i alla fall.



*Där ack så många blöta kvällar har spenderats
**Jag har försökt reda ut vem som kom på det fantastiskt löjliga namnet, dock än så länge utan framgång. Jag återkommer väl angående det när jag funnit den skyldiga.